Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X
Post

what not to do

Okey kids, don´t try this at home, det jag ska berätta nu. Det hände under gårdagens BODYCOMBAT. Nu, jag är en sån där som tar ut mig fullständigt varje gång jag instruerar en klass. Vill föregå med gott exempel, och vara den som kämpar allra hårdast. Varje gång jag har kört en BC eller en BP så är jag alltid alldeles färdig efteråt. Skakar i hela kroppen, yr, illamående. Ett par gånger har det hänt att jag har fått susa iväg och kräkas efter min BC. Just nu är jag förvisso inte i värsta grymma toppformen, tappade en hel del både i styrka och kondition under min tre veckors vila här över jul och nyår, fast har börjat hämta upp det lite igen tycker jag. Men så är det faktiskt även när jag är i full gång. Har alltid varit. Även när jag hade tre fasta BC i veckan, plus lite vick då och då, och en massa andra klasser, och red på mornarna, och löptränade lite. Även då blev jag yr och illamående och skakig liksom.

Illamåendet brukar slå till ungefär i slutet av näst sista stående låten, muay thaien. Den är den absolut jobbigaste konditionsmässigt tycker jag, med en massa massa knän och sånt. Så även igår. Men igår gick det liksom inte att fortsätta. Ju längre av låten som gick, desto mer illamående blev jag. Till slut funkade det bara inte längre. Så, när all koreografi var gjord, och det bara var ett gäng knän kvar på slutet, så hojtade jag till mina deltagare att fortsätta köra, höjde musiken lite till, och tryckte på “single” på stereon för att de skulle kunna köra klart låten, men nästa inte skulle rulla igång. Så långt tänkte jag. Och sedan rusade jag iväg till toaletten för att kräkas lite. Det jag däremot INTE hade kommit mig för var att stänga av ljudet på mikrofonen. Det insåg jag någonstans mitt i kräkset. Så ja. Bra där Soffan.

Ja, vad gör man liksom. Jag kräktes klart, susade tillbaks till salen, såg glad ut, och drog igång sista låten. Körde den. Körde styrkan. Jag insåg ju att alla måste ha hört mig kräkas, så det var ju ingen mening med att ignorera den rosa elefanten i rummet liksom, så under stretchen så bad jag om ursäkt för den lilla fadäsen, och lovade mina nya deltagare att jag inte BRUKADE springa och kräkas mitt under mina klasser. Jag tror att de trodde mig. Får se om någon kommer tillbaks nästa vecka ;) .

När jag kom hem så var jag ju självklart tvungen att berätta denna lilla anekdot ur verkliga livet för Bottne. När hon var klar med att skratta så hon kiknade ( tydligen hade folk undrat om hon rymt från psykakuten på tuben ), och kunde andas igen, så diskuterades hur detta kunde komma sig. VARFÖR blir jag så bisarrt trött. Klart att jag kör hårt, men det finns det många andra som gör också, och inte fan händer sånt här någon annan än mig. Bottne frågade mig då vad jag hade ätit under dagen, och jag rabblade snällt upp vad jag ätit till frukost och lunch. Tydligen alldeles för lite. Som vanligt. “Men jag är ju alltid småtjock, jag kan ju omöjligt äta för LITE!?” “Jo förstår du, din kropp är inställd på svält, så därför håller den i allt du äter.” förklarade Bottne, “Och så slåss du hela tiden, så då tror den typ att det är krig också. Krig och svält Soffan, inte konstigt att din kropp säger stopp, KRIG OCH SVÄLT!” Jo. Det ligger nog en hel del i det förstås. Krig och svält alltså… Får nog mata den lite mer framöver, för att motverka liknande incidenter i fortsättningen. Suck.

Slagen hjältinna på väg hem efteråt. Inte så tuff, men iallafall iförd prickiga strumpor. Så.

  • stackare! Men nu har du been there done that!
    Ibland är man ju inte så sugen att äta när man ska instruera. Hur länge man än kört är det ju en anspänning och då brukar man inte äta lika mycket som om man “bara ska träna”. Heja!

    Annie runnerslove

    January 24, 2012

  • HAHAHAHA! Det är alldeles underbart :) Jag har också kräkts under en klass en gång. Dock på grund av en laxpaj, och med micen avstängd. Däremot har jag kissat med micen på, innan en klass. Också spännande. Men du vet, jag tror inte man är instruktör på riktigt innan det där händer :P

    Cie

    January 24, 2012

  • AOUCH! Stackare, Men oftast äter man säkert inte lika bra när man ska instruera som när man “bara ska träna” för det är ju en anspänning även om man är världens mest ruttade instruktör!

    Annie

    January 24, 2012

  • Men stackarn!! Jag tror faktiskt att Bottne har en poäng där med krig och svält. Jag hade testat att äta mer, även om det innebär att du går upp lite i början innan kroppen fattat att det faktiskt kommer tillräckligt med energi, kontinuerligt, för att kroppen ska våga slösa med energin. Det är skitbra att du kickar ass på dina klasser, men försök att inte kicka ditt eget för mkt ;) ta hand om dig!!

    Malin

    January 24, 2012

  • jag håller helt med bottne! mitt mål är att träna 4-6 gånger i veckan och måste påminna mig själv om att under dessa tuffa perioder så måste jag äta mer. dels för att jag ska orka och dels för att kroppen inte ska gå på svält. ät soffan!

    Ebba

    January 24, 2012

  • Ja jösses, du kan det där med att bjuda på dig själv och det som sker i ditt liv. BÅDE ups and downs. Du är härlig, skåne måste vara nöjda över att ha en sån energipingla tillbaka. Fortsätt va du + stänga av mikrofonen ;) hoppas du slipper springa alls!

    Linn

    January 24, 2012

  • haha, bra jobbat! skrattade länge efter att jag läst om att du glömt mikrofonen på ;)

    Elin

    January 24, 2012

  • Soffan! Det är helt toppen för när vi summerar 2012 kommer det här vara händelsen som mest troligt aldrig kommer att hända igen alt. årets händelse! Du har nyårsafton räddad :-)

    Anna

    January 24, 2012

  • Oj, det är sånt där som man är livrädd att det ska hända, och sånt som händer andra men aaaaaaldrig en själv (mikrofonen)… Jaja, nu har du gjort det och slipper förhoppningsvis framöver :) Håller med ovanstående talare angående maten, prova lite mer och se vad som händer :)

    Anna (orka mera)

    January 24, 2012

  • HAHAHAHA! Jag dööööör!!! :D
    Det hade jag inte velat missa, doh! Men vafan, ät mer människa!! KRAM!

    Emma

    January 25, 2012

  • Men nooo…jobbigt..! Jag är dock övertygad om att du äter alldeles för lite. Brukar tänka på det now and then, du har kört 8 klasser på en dag och äter 10 bitar sushi till middag liksom…klart att kroppen ställer in sig på att hålla kvar varenda millimeter av energirikt kroppsfett. Ät mer och du ska se att kroppen exploderar i ett lyckorus! :D

    Helena

    January 25, 2012

  • Hihi lät ju lite småroligt ju!! ;-)) är övertygad om att de kommer tillbaka!! Hoppas du har det gött i Skåneland!! Kram Kristin

    Kristin

    January 25, 2012

  • Jag har tänkt lite till på det här :) Och jag uppskattar absolut din ambition att föregå med gott exempel och vara den som kör hårdast på klassen, men en tanke är att det inte nödvändigtvis ALLTID är så att den instruktör som kör hårdast är den bästa instruktören. Förmågan att få liv i lokalen och peppa deltagarna kan man nog ha även utan att köra slut på sig själv. Kanske orkar man dessutom peppa mer om man inte själv är slutkörd? Mina favoritinstruktörer är alltid alltid alltid de som har förmågan att verkligen instruera – alltså att rätta, ge tips, berömma, se deltagarna, coacha indivuellt, hinna få ögonkontakt och ge feedback till deltagarna utifrån deras nivå. Jag vill utvecklas på mina klasser, och inte bara “köra järnet” med fel teknik gång efter gång. Det kan alltså vara ett tips att fokusera på den typen av instruerande när illamåendet kommer :)

    Malin

    January 26, 2012

  • Absolut Malin, men en bra instruktör ska kunna göra båda delar såklart.

    soffans

    January 26, 2012

  • KnäppSoff! Su måste äta ordentligt ju!

    Nu till viktigheter. Du har en utmaning i min blogg. Jag VEEET att du vill. Kram!

    Sofy

    January 26, 2012

  • Oj oj! Hade nog blivit lite paff om jag hade en instruktör som sprang ut och kräktes och sen kom tillabaka och bara fortsatte. Respekt dock!
    Kan det vara så att somliga kräks lättare än andra helt enkelt?

    Viktigt att mata kroppen!

    SuperSHEro

    January 26, 2012

  • [...] what not to do [...]

  • Hahahaha, tack för all support dudes, ni är ju för söta :P !!

    soffans

    January 26, 2012

  • [...] what not to do [...]

    mat för dagen? « Soffans

    January 27, 2012

  • Vilken story Soffan!

    pilla

    January 28, 2012

  • Du e galen! Jag tror helt klart att fina spyattacker beror på att du tränar mycket och äter för lite. Så satsa på mer mat vettja! Du verkar vara på god väg redan! :-)

    Karin FoH

    January 28, 2012

  • [...] från ett ställe som hade erbjudande på letsdeal för ett tag sen – 40 bitar för 149 kr! FINT! Tänkte på det med kräkset som bästa Soffan berättade om (du måste bara läsa det där inlägget btw, dör av skratt!) och tänkte att det är ju viktigt [...]

    mucho sushi « EMMA NILSSON

    February 2, 2012

Leave a comment  

name*

email*

website

Submit comment