Your browser (Internet Explorer 6) is out of date. It has known security flaws and may not display all features of this and other websites. Learn how to update your browser.
X
Post

ömsom vin, ömsom vatten

Gårdagens tävling innehöll några bra saker, och några dåliga. Först och främst så var Kakan plötsligt en SUPERPROFFSIG transportåkerska! Klev rakt på utan att tveka en sekund, både när vi skulle till tävlingen och när vi skulle hem. Alla inblandade var väldigt förvånade, men glada.

Tävlingen var inomhus, säsongens första, med framhoppning ute. Kakan kändes fin på framhoppningen, men när vi kom in i ridhuset blev hon väldigt spänd. Vi hoppade ändå hinder 1-6 utan problem, men hinder 7 var en kombination som stod alldeles intill väggen, räcke in och oxer ut, och sedan fem galoppsprång till ett räcke. Kakan ville inte hoppa intill väggen. Det är ju för tusan farligt. Fattar ju vem som helst. Så efter knasiga, tveksamma, sneda kråksprång på A-hindret och krasch i B-hindret två gånger fick vi inte vara med längre. Vi hoppade första hindret igen och gick ut.

Min nya chef och tränare Markku var på plats. Jag frågade honom om han tyckte att jag skulle stryka mig ur andra klassen, och istället åka hem och öva att hoppa kombinationer intill väggar, men han tyckte absolut att jag skulle rida andra klassen också. Jag var skeptisk, och skitnervös ska jag erkänna, men jag gjorde som chefen sa. Och det var tur att jag gjorde det, för andra klassen gick faktiskt väldigt bra. Samma linje var med, men på andra hållet, så det var räcke, fem språng till kombination oxer-räcke som hinder 3 och 4 a&b. Kakan stod emot såklart, men den gången red jag för allt vad tygen höll och vi tog oss över utan större problem. Gissa om jag var lättad! Resten av banan vållade inga bekymmer, dock petade vi ner de sista två hindren i omhoppningen pga mjölksyra. Inget jag bryr mig om alls. Kakan var ju riden när jag fick henne för fem veckor sedan, men inte superseriöst. Hon var inte tävlad på ett år och inte särskilt mycket hoppad det senaste halvåret eller så. Hon behöver bli starkare och få bättre kondition, det visste jag redan från början. Två 1,20 sådär, varav sista klassen var på 13 hinder, 15 språng, plus dyngdjup framhoppningsbana. Inte ett dugg konstigt att hon var trött. Det var jag också. (Note to self: måste ta tag i springandet igen, har fått dålig kondis.)

Jag red ju väldigt bestämt genom hela andra klassen, och det kändes lite forcerat och stökigt för mig själv. Jag blev därför lite förvånad när jag såg filmen efteråt, och det såg riktigt trevligt ut. Andra rundan igår var helt klart vår bästa hittills, fick till en bra galopp, rätt bra flyt, och alla distanser blev bra utom på en oxer där vi gick av lite stort. Gå av stort i en 1,20 är inga problem med Kakan, hon klarar det lätt som en plätt ändå, men tänker vi hoppa högre än så (vilket vi definitivt tänker så småningom), ja då får vi allt se till att komma någorlunda rätt på alla hinder, inte alla utom ett.

Jag träffade Kataleis beridare Victor när jag lämnade tillbaks trailern på kvällen, och frågade då om hon hade gjort sådär förut. “Nja, precis sådär har hon nog inte gjort, men det är ju en Tornesch, de har väl alltid fokus på allt annat än det de ska.” svarade han torrt. Om det är sant så stämmer det väldigt väl in på Cookie 😛 . Nå ja, alla har vi våra brister, god knows att jag har mina. Jag gillar min kaksmula väldigt mycket i alla fall, och är så himla glad att jag har henne!

wpid-wp-1442211068872.jpeg

Fler bilder från LCRs tävlingar för några veckor sedan. Kakan fokuserar mer på att modella och titta in i kameran än att hoppa 😉 ?

wpid-wp-1442211057286.jpeg

Jag däremot tittar NER över hindret. Aj aj aj, det får man inte lov att göra. Blicken på vägen Soffan för bövelen!

 

Post

övning ger färdighet

Den här veckan har Kakan övat på att lasta sig i hästtransport. Hon har varit VÄLDIGT duktig, så förhoppningsvis går det bättre nu på söndag än det gjorde sist. Eller ja, det kan ju knappast gå sämre i alla fall. Anyhoo, vi ska åka ända till Ystad, och där är väldigt få starter så vi kommer att få åka i ottan så att säga. Jag lär inte fläta den här gången kan jag be att få tala om. Kakan får vara vild och vacker i barret denna helgen. Den här gången ska jag även försöka undvika att rida som en kratta in i kombinationerna. Så, bra plan helt enkelt. Jens Svare-Olsen tog lite bilder på mig och Kaksmulan på vår första gemensamma tävling i Lund för några veckor sedan. Cookie blev vacker som en dag. Jag hade valt helt fel topp för kavajlös tävling, och ser lite lätt rultig ut.

kaka i lund1

kaka i lund2

Visst är hon fin min kära småkaka!? <3

Post

kakmonstret på turné

Det här med att “resan är målet”, det är en sak som Kakan INTE håller med om. Igår skulle vi tävla i Eslöv. Tänkte jag. Kakan tänkte stanna hemma, och vägrade resolut kliva på trailern. Utan att gå in på alltför många tråkiga detaljer (för det var verkligen just skittråkigt) så var det slutligen jag som fick bestämma. Efter 2,5 timmes lastningsdiskussioner. Jag hade anmält sent, och Kakan är ju sju år gammal, så jag skulle ha startat precis i början av avdelning A i 1,15. Som tur är hade jag räknat med en timmes lastning, eftersom jag vet att Kakan inte gillart. Det brukar dock ta 30-40 minuter vanligtvis. Det här var något av ett rekord… Efter två timmar ringde jag sekretariatet på Eslövs Ridklubb och bad att bli flyttad till avdelning B, och gärna typ sist. Det gick att ordna, så när vi slutligen kom fram hade vi faktiskt rätt så gott om tid, så pass att jag och mina excellenta medhjälperskor Miranda och Katarina (som är två av mina duktiga ryttarakademiadepter på LCR) till och med hann fika innan vi lastade ur Cookie.

Nåväl, när hon väl hade krånglat klart angående själva transporteringen så uppförde sig Kakan absolut exemplariskt. Hon åkte snällt och tuggade glatt på sitt hö. Hon var snäll att lasta ur, veterinärbesiktiga och sadla. Hon var lugn och avspänd på framhoppningen och även inne på banan.

Vi rev insprånget i kombinationen i båda klasserna. Eller rättare sagt, JAG rev insprånget i kombinationen i båda klasserna. Jag insåg efteråt (hade jag varit det minsta klipsk så hade jag kanske insett det redan efter första klassen, och ridit bättre i 1,20:n, men det är jag ju tyvärr inte) att jag krånglade till det för oss mot kombinationerna. Kakan är ju väldigt stor. Alltså väääldigt stor. Så när jag gick banan så planerade jag att komma lite nära första hindret i kombinationen, för att inte få trångt emellan och riva utsprånget. I första klassen då så satt jag och backade och hade ingen galopp mot. Det blev inte så bra. I andra klassen så var det ett relaterat avstånd på böjt spår till kombinationen. Kakan får alltid trångt på relaterade avstånd, men jag tänkte att om jag ändå lät henne galoppera lite mellan där så skulle jag komma lite nära. Vilket resulterade i att jag istället för sju språng och ett avsprång nära gick på sex språng och ett avsprång lite långt ifrån. Hoppsan. Men ja, jag har haft henne i exakt fyra veckor imorgon, och jag har ingen superrutin på att rida hästar med sådan gigantisk galopp, så jag ser det som en lärdom för livet och går vidare. Nästa söndag, om vi kliver på trailern såklart, så ska vi rida två 1,20 i Ystad. Och INTE övertänka anridningen mot kombinationerna 😛 .

kakan

 

Post

är huvudet dumt så får huvudet lida

Jag har troligtvis blivit senildement redan nu vid 36 års ålder! I torsdags så var jag ute och red i ösregn. Min hjälm blev blöt. Eller ja, hela jag blev blöt, men det är bara hjälmen jag har tappat bort. Resten av mig har jag (viss) koll på. Jo, så, jag tänkte att jag skulle ta hem hjälmen för att den skulle torka. De har ju en viss förmåga att inte göra det om de hänger i typ stall eller sadelkamrar, alternativt ligger i bilar. Så jag lade den troligtvis på tork… På något bra ställe, det är jag helt övertygad om. Var är i nuläget högst oklart. Vilket är något av ett problem, eftersom jag och Kakmonstret ska tävla imorgon. Så jag ringde Yllet, inte för att hon har någon aning om var jag har slarvat bort min hjälm, utan för att det är det jag gör när saker och ting går åt skogen. “Jag kan inte hitta min hjääälm, det är katastrooof, jag ska ju tääävla imorgon!” “Ja men du har väl en till?” “Ja men den kan jag ju inte ha, den är ju SKITFUL!!” Men det är inte så mycket annat att göra såhär på lördagkvällen. Jag får vara skitful på tävlingen helt enkelt. Ska rida så fort jag kan så att folk inte hinner se mig tror jag. 😉 Så om ni ser någon ful människa i Eslövstrakten imorgon, bli inte rädda eller ledsna, det är bara jag.

Post

busy little bee

Tja! Lång tid ingen sjö! Jag blir verkligen bara en sämre och sämre bloggerska, från att vara sjukt flitig och bland annat nominerad till “årets träningsblogg” 2010, så dimper det nu ner ett blogginlägg i månaden eller så. En alltigenom usel insats av mig själv, det är jag fullt medveten om. De senaste veckorna har jag dock varit rätt så busy IRL så att säga.

Jag börjar så smått göra mig hemmastadd på Lunds Civila Ryttarförening. Ryttarakademins ponnyavdelning drog igång nu i måndags, och den kommande veckan kör även hästgänget igång. Vi packade chefens bil full med folk i måndags för att fara och provrida en massa hästar, och det slutade med att vi köpte tre, två fina till ridskolan och en söt skimmel till akademin som jag blev helt kär i och i princip vägrade åka hem utan 😛 . Dessa tre anländer imorgon. I förrgår kom två nyförvärv från Tyskland, varav den ena också är till akademin, en liten söt fyraåring vid namn Lola. Jag har ridit den lite igår och idag, adorable 😀 . Så nu har vi hästar till alla i akademin helt enkelt, vilket är positivt. Om man inte är ett fan av tandemridning eller så såklart.

Imorgon, efter mina fyra vanliga ridlektioner, ska jag slänga mig i Leifs (snabba!) bil och åka upp till, well, inte helt säker faktiskt, tur jag har adress och GPS! Någonstans strax söder om Stockholm kanske? I alla fall, Eva ska rida SM i para-dressyr, och jag är anlitad som beridare. Jag ska helt enkelt susa upp på lördag, spendera natten i familjen Lundqvists lastbil, rida fram den förtjusande hästen Pelle åt Eva till söndagens två klasser, för att sedan slänga mig i bilen (den snabba!) och fara hem igen.

Men, jag får inte bara värma upp hästar åt andra, utan jag får även tävla lite själv mellan varven. Jag och Kakan, som jag ju har fått låna av the Lundqvists aka Stall Katalei, tävlingsdebuterade förra helgen. Kakan var väldigt rädd för alla reklamskyltar och tält och högtalare och dylikt, men söt ändå. Två 1,10 red vi, en med ett nedslag och en felfri. Nästa söndag har jag tänkt att vi ska köra till Eslöv och hoppa 1,15 och 1,20. Har lite svårt att anmäla bara, för batteriet i min bankdosa är slut och jag är så klantig att jag inte kan betala grejer på annat sätt. Och ja, inte tid då att skaffa en ny. Så jag har alltså lite svårt att betala grejer just nu. Tävlingar till exempel. Ja, och räkningar och sånt förstås… Mindre viktigt 😉 . Får försöka styra upp denna situation på måndag eller så antar jag.

I övrigt rullar livet på ungefär som vanligt. Jag har spontanshoppat en ny bil… (Alltså inte ny som i ny, mer ny som i inte den jag hade innan som hade den dåliga smaken att åka runt utan bromsar.) Lyckats ramla över en lägenhet i Lund som jag ska få hyra i andra hand… (LETA lägenhet är överskattat. Sitta på rumpan och vänta tills någon erbjuder mig en är mer min stil.) Tagit en del rätt dåligt genomtänkta beslut… (Otålig och impulsiv med väldigt snäv bekvämlighetszon samt en tendens att uppföra sig som en grinig barnunge så fort man inte får som man vill är ibland mindre bra egenskaper. Bara så ni vet liksom.) Käkat alldeles för många dödsäckliga luncher på Sibylla… (På. Fullaste. Allvar. Hur kan allt på menyn vara SÅ äckligt!? Långsamma är de dessutom. Men det ligger bra nära LCR, och jag är kass på att planera och packa matlådor och sånt. Och man vill ju inte tappa något av de extra kilon man kämpat så för att lägga på sig under semestern? Hrrrm.) Business as usual helt enkelt.

Jo så jag tänker att jag ska uppdatera er trogna läsare (typ mamma, pappa, ett par av mina gamla elever från SORF samt nån gammal barndomsväns mamma eller dylikt) lite oftare nu framöver. Till exempel måste jag ju skryta om Evas och Pelles SM-guld! (Jag tar alltid ut glädjen i förskott, annars kanske man inte får ta ut den alls, men i det här fallet TROR jag verkligen på ett guld.) Och visa bilder på den fabulösa grå som jag köpte till akademin! Och berätta hur det går för mig och Kakan i Eslöv! Så. Vi hörs helt enkelt. Ha det gött så länge 😀 .

Post

superkul samarbete!

Alltså, jag är så himla glad över mitt nya samarbete med familjen Lundqvist aka Stall Katalei, så jag måste faktiskt skriva ett helt blogginlägg bara om det 😀 ! För det första är de på gränsen till orimligt trevliga, positiva och entusiastiska. Vi verkar, vilket jag kommit fram till efter ett flertal timmars fikande på deras mysiga gård utanför Staffanstorp, ha väldigt mycket samma syn på ridning och hästhållning. Och jag är framför allt så himla glad och tacksam för att jag får rida deras superfina hästar! Förutom Evas ljuvliga tävlingshäst Pelle, som jag rider ett par gånger i veckan, och hennes blivande stjärna Duffy, som jag har till utbildning på LCR sedan i fredags, så har jag nu fått låna en helt fantastisk fuxfröken som jag ska ha och utbilda samt tävla ett tag framöver. Den nya hästen heter Kakan, är sju år, stor som ett hus, och hoppar helt fab! Jag provred den igår, och trots att det var ett helt gäng år sedan jag hoppade på de höjderna kunde jag lätt som en plätt styra på en oxer på 1,45 och den bara spetsade öronen och ploppade över med gott om luft emellan. Så coolt! Det där funkade ju bra, konstaterade vi snabbt, och så var det bara för mig att lasta och ta med den till Lund på studs 😀 . Imorgon eftermiddag efter LCR-jobb och ridning av Duffy och Kakan ska jag åka ut till Katalei och rida Pelle en stund, och därefter ska jag provrida ännu en superfin hopphäst som jag eventuellt kommer att få jobba med framöver. Den är lite för liten, eller kanske mycket för liten faktiskt, för deras beridare, så vi ska kolla hur det funkar med en liten plutt som jag på ryggen. Fun stuff!! Fantastiskt bra tänkt av Agneta, som sammanförde mig med familjen Lundqvist! Hon är en av de klokaste jag känner 😀 .

kakan

Kataleis Titicaca. Kakan. Runt 1,82 över havet, fuxig och fabulous 😀 !

Post

lååång daaag…

Jo så att jag var i stallet klockan åtta i morse. Familjen Lundqvist levererade min lilla tillridningshäst Dinahs Duffy på LCR strax efter klockan nio, och då red jag även Evas svarta skönhet Pelle. När Pelle var rastad, samt Duffy och hennes tillhörigheter var installerade hade klockan hunnit bli elva. Då red jag mina små akademiponnyer, Mary Poppings och Rut, fixade deras boxar och höpåsar och dylikt. Vips var klockan två, och det var dags att ta lunch. En halvtimme senare hade jag pressat i mig någon typ av dödsäcklig Sibylla-burgare, och med en halvtimme tills mitt ridläger skulle börja passade jag på att ströa upp Duffys box, rengöra hennes vattenkopp, fylla hennes höpåsar, samt fixa hinkarna med hennes kraftfoder. Ridlägret började klockan tre med en halvtimmes teori, fortsatte med två ridlektioner, och avslutades med gemensam kvällsfodring och allmänt stallfix. Strax innan sju var jag redo att piffa till Duffy för dagens sista ritt. Klockan nio var vi två färdigmotionerade samt badade, så att jag kunde stänga och släcka stallet och åka hem. Vet ni vad det bästa är!? Ja, förutom att jag har ett fett kul jobb där jag får sitta och rida fina hästar och ha allmänt kul hela dagarna så att 13 timmar på min arbetsplats känns som ungefär en kvart såklart. Jo, att JAG INTE VAR SJÄLV KVAR I STALLET! Klockan nio en fredagskväll är det alltså folk kvar på anläggningen, och inte bara någon liten ensam stackare som inte har några kompisar, utan ett helt gäng som red sina hästar, städade stall och rullade upp bandage. Det är banne mig bra gött! Jag tror dessutom att de tyckte att lilla Duffy var söt, för det var tre olika personer som kom fram och frågade om hennes stam och dylikt. Slutsats: Folk som hänger i stall klockan nio en fredag kväll har god smak. 😀

duffy

Post

nytt uppdrag!

Vid sidan av mitt nya ridlärarjobb på LCR, så har jag även fått ett annat spännande och kul uppdrag. I söndags kväll ringde Agneta Aronsson, min absolut fantastiska lärare från ridlärarutbildningen på Strömsholm. Hon är någon typ av landslagscoach för Sveriges para-dressyrryttare, och frågade om hon fick sätta mig i kontakt med en av sina ryttare, som hon sa ville ha lite hjälp med sina hästar. Vi pratade ganska så länge, Agneta berättade vad hon ansåg det var som behövde arbetas med, och jag tyckte att det hela lät ganska så spännande. Dagen efter blev jag uppringd utav Leif Lundqvist, som driver Stall Katalei, och är pappa till Eva, ryttarinnan i fråga. Vi bestämde att jag skulle komma ut och titta en sväng på tisdagseftermiddagen, vilket slutade med att jag provred Evas båda hästar, blev bjuden på äppelmunkar och kaffe, och satt och gafflade med hela familjen Lundqvist i flera timmar. Oerhört trevliga människor!

Det hela resulterade i alla fall i att jag ska ha Evas unghäst, Duffy, till utbildning under hösten på LCR. Hon flyttar in redan nu på fredag. Jag ska även rida hennes nuvarande tävlingshäst, Pelle, ett par gånger i veckan, ibland hos mig i Lund, och ibland på Kataleis anläggning utanför Staffanstorp. Leif, vars verksamhet i övrigt består av uppfödning och träning av hopphästar, hade även en liten sexåring efter Heartbeat som han tyckte att jag borde köpa. Jag har ju egentligen sagt att jag inte vill ha någon liten häst den här gången, utan är ute efter något mer rejält, men har redan varit och tittat på den flera gånger i boxen och konstaterat att den är urgullig och skulle klä mig 😉 . Jag ska provrida någon gång nästa vecka tänker jag 😀 .

Idag har jag alltså varit och ridit fina fina Pelle en stund, och därefter satt tävlingsrytterskan själv upp, för att känna hur han kändes efter att jag värmt upp honom åt henne. Jag tror att vi alla var nöjda och glada med dagens övningar faktiskt. Förbaskat snygg häst är det minsann! Jag kikade in på Evas facebooksida och snodde en bild på dem:

pelle och tulle

Inte så tokigt va 😉 !?